Anders Södergård fick en elakartad hjärntumör under sjunde terminen på läkarprogrammet. Då var han 25 år gammal men visste inte om han skulle bli 26. Idag är han 39, ST-läkare, föreläsare och författare. Han hjälper och inspirerar andra med sin egen erfarenhet som cancerpatient i bagaget.
Livet lekte verkligen för Anders fram till våren 2006. Han hade kommit en bra bit på vägen mot att bli läkare. Han ledde spinningpass, gick på gym, tränade fotboll och löpning. Dessutom var Anders engagerad inom musiken och ledde bland annat körer. Men plötsligt slog blixten ned, bokstavligt talat.
– På måndagen ledde jag ett intensivt spinningpass på Friskis & Svettis. Efteråt kände jag att jag hade huvudvärk, något som jag aldrig brukade ha. Det blev dock inte värre så jag ledde ett pass även på tisdagen. Huvudvärken höll dock i sig under resten av veckan. På den tiden jobbade jag på sjukhus måndag till torsdag och sedan var det föreläsningar på fredagar. Men jag tog mig igenom veckan trots huvudvärken, berättar Anders.
På lördagsmorgonen vaknade dock Anders med en fruktansvärd blixthuvudvärk. Han var tvungen att ha solglasögon och kunde inte ens dricka ett glas vatten utan att kräkas.
Snabbt besked om hjärntumör
– Jag skulle ha jobbat på akuten den eftermiddagen, och trodde först att jag drabbats av migrän. Till slut fick en kompis köra mig till akuten och där fick jag ganska omgående göra en skiktröntgen. Inte långt därefter kom läkaren och berättade att det inte alls såg bra ut. De hade hittat en tumör. En elakartad hjärntumör som var 4,5 centimeter i diameter. Som en limefrukt ungefär!
– Plötsligt gick jag från den där odödliga 25-åringen till att vara cancerpatient. Det finns en bild som är tagen två dagar innan allt hände. På bilden sitter jag på en restaurang med min flickvän som jag precis hade träffat. Jag ser så bekymmersfri ut. Idag brukar jag visa den bilden under mina föreläsningar. Sedan visar jag en bild från magnetkameran, hur det såg ut i huvudet då.
– Man kan tro att restaurangbilden är på en vältränad 25-åring i sina bästa år. Men det är lika mycket en bild på en livshotande sjukdom som ännu inte har givit några symtom, konstaterar Anders.
”Ingen pushade mig att träna”
12 dagar efter det chockerande beskedet om hjärntumör opererades Anders. Eftersom huvudvärken gick över efter första natten och han var helt symtomfri, ansåg man inte att operationen var mer akut.
– Jag låg på avdelningen och mådde egentligen ganska bra. Det var trevlig stämning och jag kände mig inte sjuk. Men det var ingen som pushade mig att träna. Jag hade ju tränat varje dag tidigare och skulle ju operera hjärnan, det skulle ta nio timmar. Det har stört mig att de inte pushade mig. Någon form av träning inför exempelvis en canceroperation kan göra stor skillnad.
Jag var 25 år och visste då inte om jag ens skulle bli 26
Att operera bort en hjärntumör innebär också hög risk för komplikationer. Man kan exempelvis bli förlamad på ena sidan och få problem med talförmågan. I värsta fall under resten av livet. Det var också sådana komplikationer Anders kände när han vaknade efter operationen.
– Men det gick tillbaka ganska fort. Det tog förstås längre tid innan jag blev helt återställd från detta men efter några dagar fick jag fruktansvärda smärtor när jag skulle börja gå med gåbord. Då visade det sig vara fel på min ena njure. Ett fel som jag haft sedan födseln, vilket jag inte hade en aning om. Jag fick också flera andra komplikationer efter operationen och var nära döden vid några tillfällen.
Muskler förtvinar när man är helt stilla
Anders låg inne på sjukhuset i två månader och gick under den tiden från sin bästa till sin sämsta form i livet.
– Muskler förtvinar när man är helt stilla, vilket jag i princip var. Första träningspasset var att gå i en 50-meterskorridor fram och tillbaka. Det skulle inte ge mig någonting idag, men då var det en bedrift. Man kan bara utgå från där man befinner sig. Men jag kämpade mig tillbaka, rehabiliteringen gick bra.
– De ville stråla så fort som möjligt efter operation eftersom min hjärntumör var elakartad och cancerformen aggressiv. Det gick inte att få bort allt vid operationen. Därför går jag även fortfarande på kontroller. Jag var 25 år och visste då inte om jag ens skulle bli 26. Idag är jag 39 och har ett lika aktivt liv som innan allt hände. På grund av mina erfarenheter tycker jag idag att 39 är en aktningsvärd ålder.
Inga men efter hjärntumören
– Jag tar idag epilepsimedicin, men jag har inga fysiska restriktioner. Däremot drabbas jag av hjärntrötthet ibland. Då kommer jag knappt upp ur sängen. Den här hjärntröttheten kommer oftast efter att jag hållit ett föredrag eller efter ett intensivt träningspass. Dock långt ifrån alltid. Jag skulle säga att av årets 365 dagar mår jag bra 300 dagar.
Anders var borta från läkarstudierna i ungefär ett år på grund av det som hände. Idag är han legitimerad läkare och genomför sin ST-utbildning till specialist.
– Jag jobbar 60 procent och har 1,5 år kvar på min specialisttjänstgöring. Just nu har jag ett uppehåll från min ST för att satsa på mitt bolag. Jag jobbar med företagshälsovård en dag i veckan och jag har även hand om ett hem för schizofrena. Det är vad jag gör i läkarväg. I övrigt håller jag föredrag och skriver på min tredje bok.
Berätta om dina böcker Strålmannen och Så mycket friskare
– ”Strålmannen” kom ut 2012. Den är till största delen självbiografisk och handlar om allt som hände mig i samband med min hjärntumör 2006. Boken har också en existentiell del som handlar om hur jag ser på livet och döden.
– Andra boken, ”Så mycket friskare”, kom i början av 2019. Den är mer populärvetenskaplig och uppmanar till att man ska ta tag i sina livsstilsförändringar. Utgångspunkten är att 30 procent av all cancer och 80 procent av hjärt-kärlsjukdomar beror på just livsstilsfaktorer och alltså går att förebygga genom träning och andra åtgärder.
– Tredje boken skriver jag som sagt på nu och det jag kan avslöja är att den blir mer cancerspecifik och kommer att innehålla mycket vetenskaplig men lättillgänglig information.
Digitala läkemedelsgenomgångar och fysisk aktivitet på recept
Utöver allt detta har Anders Södergård också inlett ett samarbete med Medicheck, där man nu kan få hjälp digitalt av honom när det gäller läkemedelsgenomgångar och fysisk aktivitet på recept (FaR).
– Det stämmer. Jag ser fram emot att kunna hjälpa ännu fler att må bättre via Medicheck, och samtidigt ha nytta av min egen historia som cancerpatient. Det här med fysisk aktivitet är givetvis någonting jag brinner extra för. Någon form av träning hjälper vid alla diagnoser och vid rehabilitering, oavsett hur allvarlig diagnosen är. Nu vill jag hjälpa fler med att komma igång med detta.
Själv tycker Anders att han är tillbaka på i stort sett samma livsnivå som innan han drabbades av sin hjärntumör. Han är lika aktiv som innan blixten slog ned, inte minst när det gäller just träningen.
– Ja, största delen av tiden känner jag mig som ”den där” som jag föddes till. Jag kan till och med känna att jag har ännu mer energi under mina bra perioder. Jag orkar dock inte alltid och drar mig ibland undan socialt på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Men jag känner mig inte på något sätt begränsad, avslutar Anders Södergård.
Text: Mats Holmström
Läs mer om cancer
Ny metod kan upptäcka dold cancer genom blodprov
Forskning på cancerrisken vid inflammatorisk cancersjukdom