Astrid Azieb Nilsson fick uppleva en traumatisk barndom efter att ha adopterats från Etiopien till Sverige där hon utsattes för allvarliga övergrepp. Som vuxen fick hon diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Efter många års kamp vill hon sprida information om diagnosen och hjälpa andra genom att möjliggöra för fler att berätta sina livshistorier.
Under sina första år bodde Astrid på ett barnhem i Etiopien, eftersom äldre släktingar ansåg att hennes mamma behövde få ordning på sitt eget liv innan hon skulle kunna ta hand om sitt barn. Mamma hälsade på varje dag men hennes besök förbjöds efter en tid eftersom Astrid till slut blev sjuk av att hennes mamma också tvingades lämna henne varje dag. Det skulle komma att bli en stor sorg, såväl för Astrid som för hennes mamma.
Det ledde till att jag blev adopterad och levererades som ett paket på posten.
– Idag tänker jag att det här kanske var första fröet till min traumatisering. Det ledde hur som helst till att jag blev adopterad och levererades som ett paket på posten till ett strängt religiöst par i norra Sverige. De jobbade med fosterbarn med svåra problem. Vi var åtta barn och endast jag var flicka, berättar Astrid.
Övergrepp och mobbing under uppväxten
Astrids tid hos adoptivfamiljen innebar hemska upplevelser i form av våld i hemmet och skolan, mobbing och inte minst sexuella övergrepp från åtta års ålder. Övergrepp som hon höll hemliga tills hon som 16-åring flyttade hemifrån.
–Jag var trasig när jag lämnade hemmet men det var först då som jag började inse att det inte är normalt att utsättas för de här sakerna. Mitt liv blev då fyllt av osäkerhet och mardrömmar. Något jag kämpat med sedan dess.
Det var först då som jag började inse att det inte är normalt att utsättas för de här sakerna.
Upplevde även glädje och framgång
Trots alla traumatiska upplevelser i bagaget kämpade Astrid sig vidare i livet och fick också uppleva glädje och framgång när hon började närma sig vuxenlivet. Bland annat uppmuntrades hon till att skriva och tävla i poesi, handplockades att delta i Fröken Sverige samt erbjöds modellkontrakt och andra uppdrag i modebranschen.
– I mina kommande böcker har det varit viktigt för mig att också ha med dessa positiva händelser så att min berättelse inte blir enbart mörk. Jag vill ge en sann och klar bild av hur livet efter många år av traumatiska upplevelser kan vara, säger Astrid.
Minnesbilderna kommer ständigt tillbaka
Diagnosen PTSD har sannolikt funnits med Astrid under hela hennes livsresa, men hon skulle inte bli medveten om det förrän 2005. Då var hon i 30-årsåldern.
– Jag blev under den perioden sambo och flyttade in till stan. På grund av mina upplevelser från barndomen var det dock inte det lättaste för mig att anpassa mig till en för många fullt normal familjesituation. Jag hade ingen frisk familjebild. Det här blev jobbigt för alla inom familjen.
Jag hade ingen frisk familjebild. Det här blev jobbigt för alla inom familjen.
– Minnesbilderna från min barndom rullade mer och mer i mitt huvud. De spelades upp som filmer. Jag fick väldigt svårt att se vad som var nutid och dåtid, sömnen fick sig en rejäl törn och jag blev stegvis totalt utmattad, berättar Astrid.
Fick diagnosen PTSD – Posttraumatiskt stressyndrom
En dag orkade Astrid inte längre. Hon gick till psykiatrins akutmottagning och frågade om det fanns någon hon kunde prata med.
– Läkaren sa att jag nog bara var utmattad och gav mig sömntabletter. Samma tid dagen efter gick jag tillbaka och fick mer tabletter. Tredje dagen hade läkaren förstått och sa att jag skulle bli inlagd ett tag och få hjälp. Jag blev kvar i två veckor och där och då fick jag diagnosen PTSD. Diagnosen bedömdes dessutom som svårartad, berättar Astrid.
Behandlingen av Astrid började med att man provade med bland annat hypnos och KBT. Astrid kämpade med sig själv på alla plan men i samband med att hon fick en dotter 2007 började en vändning i hennes livshistoria.
Fick träffa sin biologiska mamma efter 35 år
Till en början var det tufft men åren som följde var också början på resan att bli hel igen.
– Jag började se mig själv i min dotter under hennes första år. Det var förstås väldigt speciellt att hon är en flicka. Det var jobbigt att minnena från min egen barndom nu blev starkare än någonsin, men det var också första delen av min resa att bli hel igen.
En dag kom ett brev från adoptionscentrum.
– Den andra delen är att det en dag kom ett brev från adoptionscentrum. Min biologiska mamma hade hittat mig efter 35 års sökande. Jag fick träffa henne igen, krama henne och känna hennes kärlek. Jag var inte längre en moderlös dotter och det var en stor del i min pågående process att bli hel, berättar Astrid.
EMDR-behandling kan hjälpa vid PTSD
Idag har Astrid kommit en bra bit på väg i att hantera sin PTSD. Hon har också själv varit väldigt aktiv i att hitta sätt att bemästra diagnosen, inte minst genom att stegvis utsätta sig för saker som tidigare känts omöjliga att utsätta sig för. Det handlar till exempel om att resa och att träffa människor i sociala sammanhang.
Hon har under sin process haft goda erfarenheter av bland annat EMDR-behandling (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Det är en form av psykoterapi där patientens ögonrörelser registreras medan denne berättar om minnen av händelser.
Släpper två böcker under året
Astrid kommer att släppa två böcker under 2018. REVANSCH är en uppgörelse och beskrivning av hennes traumatiska barndom, medan MOD beskriver hur hon klarar av att hantera sin PTSD som vuxen.
– Det stämmer. Anledningen till att jag nu skriver boken MOD är att en person som läste manuset till REVANSCH påpekade att man som läsare gärna vill veta mer om vem jag är idag och vad min PTSD har gjort med mig, berättar Astrid.
Fler ska få berätta sina livshistorier
Förutom Astrids arbete med böckerna har hon också inlett processen att starta en digital plattform, ett slags forum där människor från olika kulturer och bakgrund ska få möjlighet att komma ut och sprida sina livshistorier på ett effektivt sätt.
– Det är förstås viktigt att prata om PTSD, inte minst då vi tar emot en stor mängd flyktingar från krigsländer, varav många sannolikt är drabbade. Men bland annat under min egen resa inom vården har jag även träffat personer som berättat såväl hemska och intressanta som i andra delar ljusa livshistorier. Historier som är värda att berättas och spridas men som riskerar att aldrig publiceras och få uppmärksamhet.
Det är viktigt att prata om PTSD, inte minst då vi tar emot en stor mängd flyktingar från krigsländer varav många sannolikt är drabbade.
– Den digitala plattformen är till för alla dessa människor. Vi planerar att lansera den under 2018 och mina böcker kommer förhoppningsvis att släppas ungefär samtidigt. Det blir ett minst sagt spännande år och allt det här är för mig en stor del av processen att bli hel igen, säger Astrid Azieb Nilsson.
Bild: Astrid Azieb Nilsson
Fotograf: Lena Dahlström
Läs mer på Hjärta för vården
Emma berättar om stress och utmattningssyndrom
Ny unik mottagning för personer med utmattningssyndrom
Rådgivning av en psykiatriker kan hjälpa i vardagen
Per Wallander är psykolog och samtalsterapeut
Mindfulness mot psykisk ohälsa